Hemma.

Kära vänner , läsare , stalkers o alla andra som jag missade i min inledning.

Som de flesta av ER redan vet så är jag hemma i svearike o har hamnat i den berömda "boxen" , ja jag menar, jag har ett jobb (som jag sköter) , jag går upp o jobbar "7-16" sen hem , lagar mat o städar , sticker till gymmet o kör ett pass (not men ändå) Alltså jag låter ju sjukt negativ över att va hemma men det är fel , jag älskar tex att va nära mina vänner , familj o den svenska (soliga) sommaren ,det ÄR fantastiskt MEN , jag vill ur boxen... uuugh.
Min vän o mentor Lasse Sehlman säger alltid att man skall göra det man vill o inte va i "boxen" om det inte passar , så jag får ju helt enkelt fila på mina idéer o köra på , o då helst av ihop med någon av mina vänner o nån i familjen. Jag tänker att NI kan va här hemma o jobba på kontoret o jag kör 6-8 månader i afrika , resterande tiden kör jag kontoret i Sverige (maj - Augusti), vad säger NI , ska vi börja fila på idéerna o börja tjäna cash på kontinenten Afrika? Jag är 100% på .... lets goo.

I Afrika var ju allt upp o ner till en början , det var ju lixom möss o kackerlackor på rummet (bordellen)
Det var dagar då jag inte lämna mitt rum o undra vad jag höll på med , men väl när jag träffat mina vänner där nere Will o Isaac så blev ju livet helt annorlunda , det blev väl nästan paradiset på jorden.
Det enda man kunde ha mer av var ju cashen , men när har man för mkt av dom?
Hahaha, ja fyfan vad jag har varit lipig , gnällig o förbannad på delar av min resa som i sin tur blev det största äventyret jag varit med om , och om jag har tur så kanske det blir en resa tillbaka dit inom en viss framtid. Jag har väl så att säga fått smak på det Afrikanska (på nästan alla sätt) eller jag säger så jag ska tillbaka o förgylla Liberias folk med min tillvaro , jag tror o vet att jag är saknad av många o många är saknade av mej.
Alltså ni fattar inte hur jefla bra jag hade det där nere många ggr , det var sol , kalla goa öl , fina flickor , alltid action , o framförallt man kände sej FRI , jag tror inte många av er kommer att känna den känslan , dvs om inte livet här hemma ger er det ni vill ha.
Jag kommer nog alltid uppmuntra mina yngre vänner att dra på äventyr så fort dom kan , va hemma här i sverige o jobba stenhårt i 6 månader , o dra sen 6 månader o njut av livet , för man vet aldrig när det tar slut. Lev livet i frihet o inte i "boxen" , inte för än ni känner at er tid för "vuxenlivet" är kommet. tänk på det mina kära vänner , lev i frihet.
Och ja måste oxå säga att ett äventyr som detta gör att man blir starkare som människa  , man lär sej hantera problem , man lär sej att livet kan va rätt lätt även när vi har det tung.

Jag vill oxå passa på att tacka några personer som har gjort mej stark under svåra dagar i Monrovia , vi börjar självklart med Mamma , Tack Biggan Jakobsson som löste ett o annat under min tid down there , TACK. Sen skall jag även tacka min kusin Patrik Andersson (VD på pro job) som ringde nästan varannan dag o kollade läget , Patte det var grymt gott , TACK.
Sen skall jag Tacka Petter Axell (Bloggare på www.moore.se/petter) för alla positiva skypesamtal o härliga långa mail hur allt va här hemma , tagga sönder (som kidsen i dag säger) Stort TACK. Även på listan har vi sveriges största rap-stjärna KRINI BLOD , som sände ner härliga låtar nästan varje söndag de sista 2 månaderna av resan , (te.x en låt som heter crack a head) fantastisk lyrik , iaf när man är vit o spelar den för sina Afrikanska vänner ;) , Tack man.
hahaha... listan kan bli lång , Ni alla som stöttat mej o läst bloggen skall oxå känna sej hedrade , ni har gjort mej starkare under mitt äventyr.

Så kära vänner , håll tillgodo , så ses vi när mitt nästa äventyr börjar , Fortsättning följer.

frihet åt folket // ER Carl Bredell